Devri

ranner .1

ranner .1

m. –ion Celui qui partage, divise, qui fait les lots.

(1499) Ca 172b. g. partisseur. b. ranner.

(1732) GReg 296b. Distributeur, tr. «ranner. p. yen.» ●584a. Celui qui fait les lots, tr. «ranner. rannour. pp. yen.» ●(1744) L'Arm 113b. Distributeur, tr. «Rannour.. nerion. m.»

(1841) IDH 280. Ur Bélêg (…) e zou ur rannour a zonæzoneu Doué. ●(1874) POG 146. ma sello ann dud ac'hanomp evel ministred da Jezuz-Krist, ha rannerien misteriou Doue.

(1904) ARPA 187. piou hen deus lakeat ac'hanon da varner pe da ranner etrezhoc'h.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...