Devri

arroutet

arroutet

adj.

(1) Aguerri, expérimenté.

(1870) FHB 306/355b. sini gant an delen evel muzisianed arroutet.

(1919) DBFVsup 4a. aroutet mat (Arv[or], Arg[oat]), adj., tr. «habile, routier.»

(2) Débrouillard.

(1919) KZVr 338 - 24/08/19. aroutet, tr. «débrouillard, Treger.» ●(1927) GERI.Ern 26. ar(r)oudet, arroutet, tr. «qui connaît son affaire, ferré, débrouillard.»

(3) Bezañ arroutet war udb. : être compétent, connaître son affaire, son métier.

(1909) KTLR 6. da ziskuez d'ho zad pegen aroutet oant var ho micher. ●103. Ama ar mestr a zo eun den aroutet var he vicher ha na fell d'ezhan kaout en he di nemet marichalet dispar. ●(1910) MBJL 155. e-tuhont m'eo ret bean aroutet mat war ar muzik.

►absol.

(1936) BREI 460/2a. Ha c'hoaz te, pôtr kêz, a zo aroutet, 'n em c'henver. Me ne lennan paper ebet…

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...