Devri

a-dres

a-dres

adv., adj. & s.

I. Adv.

(1) Très bien.

(1612) Cnf 2a. Rac se an leffric-man so commun, ha facil adrecz, eguit repariff an fautou.

(1919) DBFVsup 1a. adres, adv., tr. «bien, comme il faut.» ●(1929) DIHU 211/197. Elen e houiè kampen bouid a dres. ●(1936) DIHU 295/13. Get ké é tilezamb Araja, deuto (lire : deusto) ne oemb ket adrès. ●(1967) LIMO 12 mai. A-drès e kouch d'er boulom e zo é hadein, a drès e hrei en treu genoh hui eué.

(3) (en plt de qqn) Bezañ a-dres evit ub. : convenir à qqn.

(1942) DHKN 68. en dén iouank-sé, e gavè ken adrès aveiti.

(4) (en plt de qqc.) Bezañ a-dres evit ober udb. : être très bien pour faire qqc.

(1917) LILH 21 a Vae. hag en des reit ur gramprig d'emb léh ma omb adrès aveit labourat.

II. Adj. Convenable.

(1919) DBFVsup 1a. adres, adj., tr. «convenable.» ●(1934) BRUS 109. Convenable, tr. «adrès

III. Bezañ en a-dres da :

(1942) DHKN 85. Kaderion, emé ean, ne oent (lire oen) ket én adrès hiziù d’hou tegemér.

Ce site utilise des cookies pour son fonctionnement.En savoir plus...